Jockes skitsnack

Har haft förmånen att vara sjuk och ensam hemma i 2 dagar.

Visst har jag varit vissen, men att få vara ifred utan barn och utan barn på dagarna har varit avkopplande mentalt. I normalfall så brukar ju nått barn vara sjuk i samband med egen sjukdom och då är det mera vilsamt att vara på jobbet faktiskt.

Att bara bry sig om sig själv är hårdvaluta som småbarnsförälder.

Fast nu är jag frisk…. typiskt.

Vår dotter tyckte att det var en bra ide att bjuda hela sin avdelning. Sambon tyckte det var en bra ide att skriva OSA på inbjudan utan telefonnummer. Sambon tyckte också att det var en bra ide att gå på krogen kvällen innan och läska näbben till småtimmarna. Föräldrarna tyckte att man kan dyka upp utan att meddela. Jocke tyckte att en massa saker men valde att hålla det för sig själv.

Ivan är hemma och är sjuk. Det har han varit nu över 2 veckor. Han fick vara på dagis i ca 3 dagar och innan det så hade han magflunsan som varade till och från i över 1 månad.

Vi har tagit: bajsprov, kissprov, blodprov, slemprov, hostprov, matteprov, lungröntgen på sjukan i omgångar och ständigt samma svar: njaee, det är nog bara en virusinfektion han har.

Sen dom få dagar man kan jobba så ska man fara fram som en virvelvind, annars så ska man hela tiden få frågan om man trivs på jobbet eller om man har missförstått nått. Överpositiva människor som ska dunka en i ryggen göre sig icke besvär just nu kan jag säga.

Trivs på jobbet? Jag hatar mitt liv just nu och där ingår arbetet.

/En lätt irriterad Jocke som känner sig bättre nu när jag spy lite galla.

En närstående har svårt att komma igång efter en tids sjukdom och har väl alltid haft problem att leva efter den sociala koden vi har.

Känslan av uppgivenhet är påtaglig, både för han och närstående som försökt hjälpa till/uppmuntra etc. för att han ska komma in och igång med sitt liv och karriär och stå på egna ben.

Men det är som att det finns ingen gnista. Inget driv ingen vision om han och hans liv och föräldrarna är uppgivna och känner att dom orkar inget mera.

Grejen är att killen är duktig. Han är matematiskt briljant och en fena på data och allt i kring det. Dock så saknas den sociala biten vilket sätter han i en besvärlig sits efterssom han inte kan tala för sig.

Han har varit omtyckt på sitt arbete (som jag hjälpte han fixa) men nu efter 3 månaders frånvaro så vill arbetsgivaren har sjukintyg från honom vilket han inte har och det lutar väl att han inte kan behålla jobbet.

Jag har försökt att prata med honom och försökt hjälpa till men man märker att han säger det han tror att jag vill höra för att samtalet ska ta slut.

Han har varit hos läkare och blivit undersökt vilket har resulterat i att han fått “lyckopiller” utskrivna men har slutat tagit dom, och i och med att han är myndig så kan ingen tvinga han att ta dom heller.

Det känns som att se han sjunka igenom isen med armarna bakom ryggen så att man inte kan få tag i en arm och dra upp han igen.

“NU FÅR DU SLUTA GLO PÅ TV, DU KOMMER FÅ FYRKANTIGA ÖGON!”

Eller hur…

En ovanligt korkad kommentar av mig som jag tyckte var lika korkad när jag själv var liten. Och nu står man själv och gastar samma strunt.

Inte så konstigt att dottern knappt brydde sig om den gamla kängan.

I somras vart jag uppringt för andra gången av firman som jag nu jobbat i ett halvår.

En kompis har jobbat där ett antal år och när jag var där på besök kom frågan upp på nytt. Jag beslöt mig för att prova på.

Hur har det gått då?  tjaa, det har varit betydligt svårare att känna sig hemma på det här jobbet än jag föreställt mig. Många kollegor har varit väldigt reserverade i början och har varit svåra att få kontakt med.

Min närmaste chef, vilket är en väldigt trevlig prick med sprudlande entusiasm verkar vara begravd i uppdrag vilket har lett till att uppföljningen av min introduktion uteblev och det hela gick i stå. Utbildningar har jag fått men allt känns lite halvklart och nån plan för fortbildning verkar inte finnas.

Så jag pular på med det jag hittar liggandes som jag bedömer att jag kan, plus att jag kör rörinstallationerna mer och mer. Jag har ju kört som röris i många år så det är väl ok att hålla på med det. Fast ibland stannar man upp och funderar på varför jag ska hålla på med samma sak som jag gjorde mitt förra arbete fast med lite sämre villkor. Tanken var ju att vidareutvecklas.

Sen gör det ju inte saken lättare att barnen är sjuka hela tiden och man måste vara hemma. Men jag kör vidare ett tag till så får vi se. Men är det status quo ett halvår till så måste jag nog hitta nått annat. Då känner jag att jag försökt i alla fall.

Jag har inte presenterat 2008 års vinnare. Jurun sitter fortfarande i förhandlingar men det ser ut som att Ivan går ut som vinnare.

Nu i år verkar Vanja vara revanschsugen o gått ut hårt med återkommande kräksjuka, men har tufft mot lille Ivan som kontrar med allt fast värre.

Ivan har ett ess i ärmen och det är att helt enkelt sluta äta och dricka vilket gett fantastiska sjukdomstillstånd som Vanja aldrig kommit i närheten av, hon har alltid ätit något.

Så det blir nog ett spännande 2009 med fler vabdagar än arbetsdagar.

Som synes så har bloggandet gått på sparlåga den senaste tiden.

Nytt jobb, envisa sjukdomar samt en klar idétorka har gjort att intet skrivits här.

Men heldöd är den inte ska bara greja lite och sådära så kommer jag igen.

Man får ju rätt märkliga telefonsamtal av dom dära undersökningbolagena.

Exempel: Hej! Har du barn mellan 6-10år som under senaste  6-12månaderna köpt en produkt som heter blablabla?

Svar; Nej…

Men, men, i våra listor så är ju du mellan 30-45 år och förälder samt bor i villa och äter på Mc donalds??

Svar: Jo men mina barn är 1 och 4 år gamla…

Nästa samtal: Hej! Har du inom 6-12 månader köpt heminredning, elektronik, abonnemang på någon form av avbetalning?

Svar: Nej…

Men, men du kanske har en kompis som inom 6-12 månader köpt heminredning, elektronik, abonnemang på nån form av avbetalning?

Svar: Jag vet inte..

Sista samtalet denna gång: Hej! Har du eller nån i din familj inom 6-12 månader använt nässpray??

Svar: Jo faktiskt…

Jaha va bra! Då kanske du vill vara med i en undersökning om nässpray??

Svar: Jag tror inte det, det är ingen fråga jag brinner för precis…

Två helger i rad har vi besökt den magknipsgenererande butiken Ikea.

Det är slutspurt på övervåningsinredningen och man börjar skymta slutet av det lilla “projektet” som legat som ett ton tegelsten i min ryggsäck. Det har bitit mentalt att hålla på med det här och ett och annat utbrott har man haft.

Fast nu har man fan svart bälte i möbelmontering, och knepet är ju igentligen rätt uppenbart: Gör EXAKT som det står i bruksanvisningen. Plocka ut och identifiera alla bitar, sortera alla skruvar, pluppar, pluggar och lägg dom i ordning så man lätt hittar dom. Använd en sån liten skruvdragare med bits till alla insexor och skruv som förekommer. Fördelen med dom är att dom inte drar för hårt och dom kommer in i lådor och skrymslen. Lägg möbeldelarna EXAKT som bruksanvisningen visar, det finns logik i hur dom ligger på ritningen. Slutligen skruva ihop skiten Pang, Pang klart!